Insändare Det är rent ut sagt bedrövligt att se politikernas syn på regiondirektörens synpunkter ("Ingen vårdkris enligt de styrande partierna", MVT 6/9). Låt oss först fastslå en självklarhet, det är verksamhetsledarna i vården som är experterna på området, uppenbarligen inte politikerna.

Själv har jag fört en minst sagt onödig kamp, som en av de sorgliga individer som inte fått ersättning från Försäkringskassan trots långvarig sjukdom, och dessutom vårdar en demenssjuk anhörig som fått ett stundtals nonchalant bemötande av vården. Jag skulle säga att det finns både uppenbara kompetensproblem, personalbrist och bristande rutiner. Bemötandet inom vården kan variera kraftigt, från oförstående, ren nonchalans och ett kompetent professionellt bemötande.

Det håller inte att skylla på personalbrist eller något annat svammel från politiskt håll, det är också en förolämpning mot den kompetenta vårdpersonal som med begränsade resurser kämpar i motvind. Kanske borde kraven skärpas och kompetent personal belönas?

Vad händer med alla patienter som trots konstaterad långvarig sjukdom inte får någon ersättning från Försäkringskassan? Inse att det föreligger ett systemfel, nekas man sjukersättning blir man utfryst ur samhället, kan inte ansöka om till exempel bostadstillägg, får inte tillgång till Försäkringskassans möjligheter till rehabilitering, får inte ens röra sig fritt i sitt eget land som ett resultat av att ha blivit beroende av försörjningsstöd, inga möjligheter att starta egen verksamhet med tillräckligt stöd under etableringsperioden, listan kan göras lång.

Sluta svamla och åtgärda problemen.

JM Andersson