Insändare Det är att göra det lätt för sig att rida på populismens rygg och kräva ut ansvar, dom och straff åt folkvalda politiker. Men faktum är att problemet med det kollektiviserade ansvaret har sysselsatt mig i årtionden. Lika länge som samhället skadats av förtroendevaldas misstolkning av sitt personliga ansvar. Det är en misstolkning av sitt uppdrag att falla undan för en partipiska. Och det är maktmissbruk av ett parti att tubba eller pressa en medlem att handla mot sin ärliga övertygelse.

Men till saken:För att någon skall ställas till svars krävs att denne gjort sig skyldig till skada för samhället eller samhällsinvånare. Och den skadan måste gå att precisera. Antingen är skadan ekonomisk och går att precisera i ekonomiska belopp. Det är den enklaste definitionen.

Men skadan kan också vara av samhällsstrukturell art (Godegårds skola) där ett samhälles utveckling tar skada. Skadan kan sannolikt strida mot kommunallagens paragrafer om likabehandling (Pirataffären). Eller kan skadan definieras som balanserande på lagrum för att vinna fördelar (Lalandiaaffären).

Skadan kan av den förtroendevalde definieras som avsiktlig. Verkan av beslutet är förutsägbart och lagrummen är tydliga. ändå väljer vederbörande att genomdriva sitt beslut. Nästa nivå kan karakteriseras som vårdslöshet. Vederbörande inser att beslutet är farligt men väljer av partilojala skäl att tala mot sin övertygelse.

Den förtroendevalde skall i varje läge slå vakt om samhället och invånarnas välfärd. Likgiltighet inför denna basala uppgift är likaledes att skada sina uppdragsgivare och sin status som förtroendevald. I avslutningen till min förra insändare betonade jag orimligheten i att enskilda förtroendevalda kunde skyddas av partiets paraply. Det är alltid den enskilde förtroendevalde som trycker på voteringsknappen eller avger sin röst och tar sitt ansvar.

Gunnar Johansson