Tänd ett ljus för de bortgångna stjärnorna

Vi hedrar våra döda närstående denna månad och då passar jag på att tända ljus för tio av årets bortgångna musikpersonligheter.

Ginger Baker, en av de musiker som gått bort under året.

Ginger Baker, en av de musiker som gått bort under året.

Foto: Robert E. Klein/AP/TT

Krönika2019-11-08 20:14
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Först ut tre produktiva trummisar som gått till sista vilan. Hal Blaine spelade bakom allt och alla på 60- och 70-talen och hans trummor hörs på hela 40 hits, som blivit etta på USA-listan. Låtlistans klassiker med The Beach Boys är en av dessa. Respekt! I början av oktober dog en annan högt rankad trummis, Ginger Baker. Känd framför allt genom samarbetet med Eric Clapton i grupperna Cream och Blind Faith. I låtlistan hör du honom briljera i en låt med rockbandet Masters of Reality, som han samarbetade med en period. På 50- och 60-talen var det gott om instrumentala hits på listorna. Man kunde till och med bli stjärna på att spela bongotrummor, vilket Preston Epps demonstrerar med sin flinka teknik i ”Bongo rock” från 1959.

Från New Orleans och Louisiana har fantastisk musik spridits över världen. Tre musikanter från denna region som gått ur tiden i år är Dr. John, Art Neville och Dave Bartholomew. Den sistnämnde – han hann bli 100 år – var med och skrev, spelade på och producerade Fats Dominos långa rad av hits. Cajun, creole, gumbo, zydeco – vill man koka ned kulturen från denna spännande region till en person då ligger Dr. John bra till. I ”Right place wrong time” kompas han av The Meters, vars ”Cissy strut” har blivit en instrumental klassiker. Art Neville var deras keyboardlist och senare bildade han tillsammans med sina tre bröder gruppen The Neville Brothers.

Roy Orbison gick bort för mer än trettio år sedan. Han växte visserligen upp i Texas, men tog intryck av musiken och landskapet i grannstaten Louisiana, som i låtlistans ”Blue bayou”. Arrangerad och producerad, liksom flertalet av Orbisons succéer, av den i år avlidne Fred Foster. I mars dog Scott Walker. Hans stiliga stämma frontade The Walker Brothers, som fick sin största succé med stycket du hör i låtlistan i 60-talstypisk och Phil Spector-inspirerad ”mycket av allt”-produktion. Namnet till trots var de dock inte bröder även om de en tid lyckades lura publiken att tro det.

”Drive” med The Cars rymmer en av 80-talets vackraste melodislingor om du frågar mej. The Cars frontman Ric Ocasek, som dog denna höst, skrev ”Drive”, men i studion överlät han sången till bassisten Benjamin Orr. Jag hyllar även ”bossa novans fader” João Gilberto. Han var med och spred denna musik utanför Brasilien, inte minst genom ”The girl from Ipanema”. João sjunger första versen på hemmaspråket portugisiska, men när skivbolaget ville ha verser på engelska överlät han mikrofonen till hustrun Astrud.

Till sist en röst som tystnat i hip hopens värld: Bushwick Bill. Han var medlem i kollektivet Geto Boys och i ”Six feet deep” från 1993 rappar de om det hårda livet i sitt ”hood”, det som skrämmande ofta slutar med att vänner hamnar sex fot under jord. Melodislingan samplades från Lionel Richies ”Easy” och i refrängen hörs en lånad textrad från Marvin Gaye, som summerar den här krönikan: ”There’s far too many of you dying”.

Kaj Kindvalls spotifylista hittar du på vår sajt:
1. The Beach Boys, Good vibrations 2. Masters of Reality, She got me 3. Preston Epps, Bongo rock 4. Dr. John, Right place wrong time 5. The Meters, Cissy strut 6. Roy Orbison, Blue bayou 7. The Walker Brothers, The sun ain’t gonna shine anymore 8. The Cars, Drive 9. Astrud Gilberto/João Gilberto/Stan Getz, The girl from Ipanema 10. Geto Boys, Six feet deep

Kaj Kindvall nås på: kaj.kindvall2@gmail.com

Bortgångna stjärnor. Kaj Kindvall hedrar några musikgiganter.
Bortgångna stjärnor. Kaj Kindvall hedrar några musikgiganter.