Kulturhistoriska byggnader och lämningar som saknar lagskydd tas bort på skjutfältet Kvarn-Prästtomta.

– Det verkar som försvarsmaktens ambition är att ”städa rent" i området och ta bort bebyggelse och lämningar efter hus. Då försvinner spåren efter områdets kulturhistoria, säger byggnadsantikvarie Sverker Larsson. 

På Kvarn-Prästtomta skjutfält, där tidigare jordbruksfastigheten Lilla Holma 1:3 legat, fanns det fram till för något år sedan kvar grunder och spår efter flera ekonomibyggnader. Under 2018 revs ett kvarvarande magasin och grundresterna togs bort. Efter att Fortifikationsverket, som har hand om fastigheterna på försvarets mark, bearbetat platsen finns bara en gräsbevuxen kal kulle kvar. 

Artikelbild

| Magasinet 2010, foto ur Sverker Larssons dokumentation.

 Sverker Larsson är kritisk. Han gjorde en antikvarisk bedömning av platsen 2010, på uppdrag av Fortifikationsverket, bland annat som underlag för vad man skulle göra med platsen framöver. 

– Beklagligt att byggnader rivs. Att även spåren efter byggnader tas bort är inte bara beklagligt utan också problematiskt, de har ett stort kulturhistoriskt värde. Enligt hans bedömning var magasinet från början av 1900-talet och i bra skick. 

Han lyfter även byggnadens värde som en tidigare samlingslokal för kulturlivet i området. Några gånger per år arrangerades logdanser på magasinets övervåning från 1950-talet fram till 2003. 

– Jag tycker den viktiga frågan är varför man så konsekvent rivit hus och tagit bort husgrunder på skjutfältet om det inte varit nödvändigt, till exempel för något byggnadsprojekt.

Artikelbild

| Platsen där magasinsbyggnaden tidigare stod.

Ingela Andersson, kulturarvsspecialist på Fortifikationsverket, anser att de tar den hänsyn de kan i varje enskilt fall. De tittar bland annat på försvarsmaktens verksamhet, miljöfarliga ämnen och skaderisker om man exempelvis går in i en tom byggnad eller faller ner från en mur. 

– Vi tar också hänsyn till kulturhistoriska värden i den mån det är möjligt utifrån förutsättningarna för varje enskilt objekt. 

Artikelbild

| Interiörbilder från det rivna magasinet ur Sverker Larssons dokumentation.

Varför togs då grundresterna bort? 

Enligt uppgifter från Fortifikationsverket brukar de i samband med rivning ta bort grunden när den består av betong. 

Artikelbild

| Exteriörbilder på magasinet från år 2010.

Ingela Andersson poängterar att magasinet vid Lilla Holma innehöll miljöfarliga föroreningar i betongen. 

– Risken för miljöföroreningar går före de kulturhistoriska värdena, säger hon. 

Artikelbild

| Lilla Holma 1:3 omkring år 1948. Ekonomiska kartan, pilen markerar magasinsbyggnaden, strax till syd väst ligger mangårdsbyggnaden och till norr är den vinklade ladugården.

Sverker Larsson ställer sig frågande till påståendet att magasinsbyggnaden innehöll betong.

– Jag vet inte om det stämmer, det aktuella magasinet hade såvitt jag såg inte betonggrund utan dels en grundmur av granitblock och huggna plintar av granit under stolpstommens knutpunkter. Fanns partier av betong hade man enkelt kunnat bila bort den utan att ta bort allt annat. 

Artikelbild

| Lilla Holma 1:3 omkring år 1980. Ekonomiska kartan, pilen markerar magasinsbyggnaden, observera att ladugården nu är riven.

Annika Agnesson, projektledare med ansvar för avyttringar på Fortifikationsverket, konstaterar att Lilla Holma betraktas som ett så kallat öppet projekt. Därför ansökte de om åtgärder hos kommunens plan- och miljövårdsförvaltning som vilken privatperson som helst. 

– Då Lilla Holma är en ekonomibyggnad till ett gammalt jordbruk ansåg inte kommunen att jag behövde någon rivningsanmälan. 

Artikelbild

| Magasinet vid Lilla Holma 1:3 år 2010, respektive platsen idag.

Sverker Larsson tror att rivningar som denna och liknande går de flesta obemärkt förbi. 

– Personligen tycker jag att fortifikationsverket/försvaret borde ha avkrävts ett större ansvar för bebyggelsemiljöerna inom området och inte rivit mer än vad som krävts för skjutövningarna. Gårdar och byar inom skjutfältet har ju som på alla andra platser en månghundraårig historia. Detta skulle knappast accepteras i något annat sammanhang.