Påskhelgen 1979 blev våldsam i Motala. Det slogs på Stora torget, både på långfredagen och påskaftonen. Bråket kulminerade när en hagelbössa avlossades och en av de inblandade fick sin högra arm söndertrasad. Händelsen gav eko långt utanför Motala. Bland annat publicerade tidskriften Se en tresidig artikel om uppgörelsen. Med hjälp av den, vad Motala Tidning skrev och berättelser från några som var mer eller mindre inblandade ska vi försöka reda ut vad som hände och varför det blev så.

Det hela började utanför Rivoli på Akacialiden på långfredagen. Här ordnade svenska Motalaraggare en privat fest där det egna bandet King Creole stod för musiken. Finska Motalaraggare dök upp och ville komma in, men stoppades.

– Det blev slagsmål utanför. Sedan åkte finnarna iväg till torget, minns den då 19-årige Janne Darnell.

Artikelbild

| Bråket på Stora torget under påskhelgen 1979 uppmärksammades över hela landet. Bland annat hade Se en lång artikel om det. Bilden på den skadade är ur den tidskriften.

Bråket slutade dock inte där, ett 20-tal av de svenska Motalaraggarna som festade på Rivoli gick ner till torget.

– De var lite irriterade, säger Janne med ett snett leende.

Han var också på torget en kort stund.

– Sedan gick jag tillbaka till Rivoli, det var för kallt att stå där nere i bara skjorta.

Artikelbild

| I "Manhattan" på Strandvägen bodde många av de svenska Motalaraggarna.

Ett tag efter att han avvikit kom bråket igång på allvar. Motala Tidning skrev att ett 40-tal personer drabbade samman och att olika tillhyggen användes.

– Domkrafter, fälgkors och stolpar som ryckts upp, vet Janne som inte tror att någon behövde söka sjukhusvård.

Artikelbild

| "På torgstenarna kan blodet efter den skadade ses" stod det under denna bild i Motala tidning.

– Inte någon av oss i varje fall. Men finnarna fick spö och det krossades rutor på några av deras bilar.

Här kunde det hela tagit slut och påskaftonen firats under fridsammare former. Men så blev det inte, långt därifrån.

En föraning av vad som komma skulle fick Motalaraggaren Morgan Haller när han och några kompisar var på väg till en fest.

– Vi garvade åt en ful finsk raggarbil på stan. Ut kliver en två meter lång kille med en klyvyxa i handen. Vi delade upp oss och sprang, minns han.

På kvällen uppträdde The Boppers i Folkets park. Det i raggarkretsar populära bandet drog folk från många andra städer, bland annat Örebro. När örebroarna kom till Parken var det fullsatt och de kom inte in. I stället styrde de sina bilar till Stora torget. Där fanns redan finska raggare från Motala, men även från Södertälje. Dessa tror Janne var inringda för att hjälpa till med att hämnas på Motalaraggarna efter fredagskvällens bråk. Den åsikten framfördes även av kriminalpolisen Lennart Forsmark i en artikel i Motala Tidning.

Några Motalaraggare fanns dock inte på torget, de hade fått en tidig varningssignal.

Janne berättar:

– En av våra kompisar tog en sväng på stan med sin jänkare i början på kvällen. När han gled förbi torget slog någon en yxa rakt genom biltaket.

Det här var långt före mobiltelefonernas tid så föraren körde upp till "Manhattan" på Strandvägen. De förra arbetarbostäderna till Engelfabriken beboddes till stor del av svenska Motalaraggare.

– Vi tog våra bilar, ett 15-tal, som stod på gårdsplanen, körde iväg och gömde dem på olika ställen ute på vischan. Vi var ju oroliga att de skulle bli förstörda annars. Sedan åkte vi tillbaka till Manhattan och gjorde oss beredda på att finnarna skulle komma dit.

Men de finska raggarna blev kvar på torget. Här hamnade de i bråk med Örebroraggarna, som alltså inte hade det minsta med långfredagens konflikt att göra. Snart var fajten igång. Motala tidning skrev:

"Ett hundratal ungdomar rök ihop och gick till våldsam attack mot varandra och bilarna. Man använde tillhyggen som yxor, kedjor och domkrafter".

Men det värsta var kvar. "Plötsligt drog en yngling fram ett avsågat hagelgevär ur en bil och avlossade ett skott."

En 20-årig örebroare träffades i sin högra arm. Så här berättar han i tidningen Se: "Jag fick plötsligt se hur en kille som satt i högra framsätet i en grön Oldsmobile drog fram ett hagelgevär. Plötsligt kände jag ett tryck i armen men förstod inte vad det var. Sedan såg jag blodpölen framför mina fötter".

Motalapolisen Leif Bloom och en kollega var först på plats efter skjutningen. Så här 40 år efteråt minns han kalabaliken på torget.

– Det var mycket folk och inte många var nyktra. Det hade skjutits nyss och folk var upprörda, rusade på oss och ville berätta vad som hänt.

De värsta slagsmålen hade lagt sig, men poliserna såg en liten finländare som var på väg att få stryk av ett gäng Örebroraggare.

– De trodde att det var han som skjutit. Vi fick bort honom därifrån och in i baksätet på polisbilen och där fick han faktiskt sitta i fred.

Högsta prioritet var att hitta vapnet.

– Vi försökte ta reda på var geväret och skytten fanns. Det kändes lite osäkert, risken fanns ju att det skulle skjutas igen, säger Leif.

Men man hittade inget den kvällen och inte senare heller.

– Det var ren tur att killen inte tillfogades värre skador, han kunde ju dött. Jag minns att lasarettet i Motala fick beröm för att ha räddat armen på honom.

"Jag hade en jäkla tur att hagelskottet tog i armen och inte i bröstet. Vad hade hänt då?", undrar den skjutne i Se:s artikel.

En man som stod i närheten träffades i bröstet av några hagel. Det upptäckte han dock inte då, utan först dagen därpå när han nyktrat till.

Efter att torget rensats och spärrats av ebbade bråket ut.

Facit efter 1979 års påskhelg i Motala blev en allvarligt skottskadad, ett antal misshandlade personer och många demolerade bilar. Polisen jobbade hårt för att hitta skytten och vapnet.

En person skulle enligt vittnen ha setts med skjutvapen i handen. Han greps, men gjorde inga medgivanden. Så vitt man känner till hittades aldrig hagelgeväret eller den som avlossade det.

Att långfredagens bråk vid Rivoli skulle utmynna i påskaftonens kalabalik var lite förvånande. Det fanns en viss rivalitet mellan svenska och finska raggare, men inte så stor, menar Janne och Morgan.

– Vi och de åkte tillsammans ibland. Då var det var mer bråk mellan oss och raggare från Mjölby, Linköping och Tranås.

Janne funderar:

– Hade inte vi gått ner från Rivoli till torget på långfredagen hade inte det här hänt och killen hade inte blivit skjuten. Det är fel att säga att finnarna var farsa till bråket. Det var saker man kunde gjort annorlunda.

– Ja, vi var nog lika goda kålsupare, håller Morgan med.

Kanske resonerar de före detta finska raggarna i liknande banor. Det vet man inte eftersom vi inte lyckats nå någon av dem för en kommentar.