Bageriet var särskilt populärt bland elever på Läroverket, sedermera Zederslundsskolan. Dit gick man på raster för att köpa de ljuvligaste wienerlängder. Billiga var de också.

Rut Hertzman, född 1912, drev bageriet med butik från 1947 till 1982. Hon hade övertagit rörelsen efter sin svärmor Anna som tidigare haft bageri och butik på Kungsgatan.

Makarna Rut och Åke Hertzman köpte huset på Drottninggatan 24 och byggde om det så att det förutom bostad även rymde en butik.

Artikelbild

| Hertzmans bageri låg på bakgården till den lilla vita byggnaden.

Själva bageriet placerades i ett uthus på den stora tomten på baksidan av huvudbyggnaden.

– Uthuset var dåligt isolerat och hade bara en vedkamin som värmekälla. Men mamma satsade på en ny elektrisk bakugn, berättar sonen Lars Hertzman.

Bostaden var inte helt modern.

– Vi hade vattentoalett, men inget varmvatten i kranarna. Ville man ha det fick man värma på spisen.

Artikelbild

| Hertzmanska huset strax innan rivningen.

Ruts arbetsdagar var långa, minns Lars.

– Hon började baka vid fyratiden på morgonen och slutade jobba när butiken stängde sex på kvällen.

Artikelbild

| Rut Hertzman och hennes make Åke i mitten av 70-talet.

Rut hade en anställd på deltid i butiken och tog in extra personal vid behov. Lars fick också hjälpa till så länge han bodde hemma, bland annat med att skrapa plåtar och passa ugnen.

Lars pappa Åke jobbade på Electrolux och hade inget med bageriet att göra.

Artikelbild

| Bostaden var omodern. Varmvatten saknades.

– Inte mer än att han servade degmaskinen.

Hertzmans hade ingen servering på Drottninggatan. Däremot i Saluhallen där en anställd skötte ruljangsen fram till 1969. Även här fick Lars vara behjälplig. Han körde bröd från bageriet till Saluhallen, först med en handdragen kärra och senare i sin bil.

Lars beskriver sin mamma som en arbetsmänniska.

– Hon jobbade jämt. Första gången hon tog riktig semester var 1969.

Då, som 57-åring, åkte hon utomlands med en väninna.

Rut som växte upp i Anebytrakten hade lärt sig att jobba hårt redan i unga år.

– Hon flyttade hemifrån när hon var 14,15 och jobbade på bagerier på olika platser, säger Lars som har uppfattningen att hon trivdes med sitt yrkesval trots att det var slitigt många gånger.

Rut fortsatte att driva bageriet och butiken till 1982 då hon vid 70 års ålder drabbades av en hjärnblödning och hjärtsvikt.

– Annars hade hon säkert fortsatt lite till.

Rut bodde kvar i huset fram till 1988 då hon avled. Åke hade gått bort två år tidigare

Huset såldes till en byggmästare 1989. Han hade enligt Lars stora planer men gick snart i konkurs.

Byggnaderna revs 1992 och idag finns en parkeringsplats där Hertzmans en gång låg.