Tillsammans med Pia Kind och Katrine Haaland Leveras slog Motalas Malin Johansson till och vann openklassen för damer när VM i OCR (hinderbana) avgjordes i England.
– Alla tre tävlar vi ju på toughest-touren. Där tävlar vi ju mot varandra så att få göra det här tillsammans var ju så kul, säger Johansson.
Med mindre än en vecka kvar till VM-starten så var det dock tveksamt om hon ens skulle komma till start.
– Jag lyckades ju få en muskelbristning i låret fem dagar innan. Jag fick behandling av en sjukgymnast inne på idrotts- och motionsskadeenheten på US. Han sa att jag kan så klart inte rekommendera att du ska åka, berättar hon.
Efter behandling med laser och några dagars vila så stod Malin på startlinjen redo att ta sig an VM-banan.
– VM avgörs ju över tre dagar. Först sprint på fredagen, sen den långa banan på lördagen och så avslutas det med lagtävlingen på söndagen. Jag bestämde mig för att köra sprinten och lagtävlingen. Sprinttävlingen gav beskedet att låret höll och Malin sprang glädjestrålande i mål på en sjunde plats.
– Jag var bara så glad att jag kunde köra hela banan.
Två dagar senare så var det så dags för lagtävlingen där målet innan start var högt ställt efter fjolårets fjärde plats. Nu hade de siktet inställt på en pallplats.
– Men det är ju så svårt att veta vilka lag som är med.
Lagtävlingen avgörs i flera moment. En löpdel, en styrkedel och en teknikdel där en av lagmedlemmarna ska utföra varsin del.
Därefter avslutas loppet med att de tillsammans ska klara de sista hindren in mot målet.
Och här tvingade skadorna dem att stuva om i den tänkta laguppställningen.
– Pia som skulle ha tagit löpningen var ju också skadad. Så jag fick springa så fick hon köra styrkedelen som jag skulle ha kört från början, berättar Malin.
Men skadorna kunde inte sätta stopp för svenskorna. För de tre individuella momenten där de hela tiden tampats med det danska laget så skulle kampen om guldet komma att avgöras på det allra sista hindret.
Och där var Malin och hennes lagkamrater starkast.
– Det var jättejämnt hela vägen. Sen avslutades det med en fyra meter hög vägg som man skulle ta sig över och det var ju grymt blött och lerigt. Så där fick danskorna problem. Men vi lyckades ganska snabbt ta oss över så det var där det avgjordes. Det var ju jätteskönt och så kul, säger hon.