Det är Pär Beckne som är den starke mannen i IFK Motalas bandyklubb. Beckne frontar klubben utåt, mot sponsorer och media, och han leder både elitverksamhet och ungdomsverksamhet. Beckne gör ett hästjobb, både i det stora och det lilla och i såväl nuet som för framtiden.

Men alla starka ledare behöver också ett bollplank och en ventil att diskutera med. Annars blir det lätt ensamt när det ska tas beslut.

Bo Ribers finns där som den trygga kraften för IFK-bandyn och har funnits där rätt länge nu. I fem år har han haft ordförandeposten när Beckne samtidigt jobbat heltid som klubbchef.

Artikelbild

| Bo Ribers trivs i sin roll som ordförande för IFK Motalas bandyklubb. Han är stolt över att IFK nått elitserien och samtidigt kunnat hålla i pengarna.

– Pär betyder oerhört mycket och är omtyckt av både medlemmar och sponsorer. Men ibland får man styra upp honom lite. När han blir förbannad får jag gå in och lugna. Så att vi gör det som är bäst för IFK, beskriver Ribers.

Om vi tar historien om den lite anonyme bandybasen från början så idrottade han redan i ungdomen och han idrottar fortfarande, 76 år gammal.

På spontanidrottsplatsen "Lilla hals", även kallad Lilla Wembley, vid Lemunda norr om stan har han gjort bortåt 300 matcher, en gång i veckan på sommarhalvåret i tio år. Det blir också tennis rätt ofta.

Bo Ribers är en aktiv pensionär, som lägger två dagar i veckan ideellt på IFK och dessutom är sånt som skattmästare i Birgittastiftelsen och revisor i Heidenstamsällskapet i Övralid.

Artikelbild

| 76 år gammal är Bo Ribers fortsatt en aktiv fotbollsspelare, i Lilla hals norr om Motala.

Han blev änkling 2011 när livskamraten Eva Isaksson Ribers, det lika energiska kommunalrådet, gick bort i cancer. Eva som var den som stöttade Bosse, när hon inte var med och drev igenom sånt som byggstarten av Motalabron.

– Det var en jobbig process när hon gick bort. Men ensamheten påverkade mig till att bli än mer aktiv i både jobbvärlden och den ideella världen. Jag vill inte rulla tummarna hemma, särskilt inte när man inte hade någon att vara hemma hos, säger Bo.

Idrottsintresset kom tidigt och Bosse blev skolmästare i pingis hemma i Motala. Han var också med i östgötalaget i fotboll.

Det var när han flyttade till Stockholm som han kom in på ledarbanan i Essinge IK. Först var han spelare i division 4, men blev snabbt med i styrelsen och var ordförande i flersektionsföreningen i sex-sju år.

Det var i styrelserummet han visade färdighet med sin eftertanke och förmåga att balansera ekonomin.

– Jag minns att vi åkte till Hoburg på södra Gotland. En jättelång resa, men jag satt på bänken och spelade bara nån minut. En match man minns, ler Bosse.

1983 flyttade Ribers tillbaka till Motala från huvudstaden och valberedningens Arne Drott frågade honom redan 1998 om ordförandeposten. Men som auktoriserad revisor fick han inte ha ett sånt uppdrag. Han var med i kulisserna några år innan han kom med igen på allvar för tio år sedan när Pär Beckne blev ordförande efter en konfliktfylld tid i föreningen.

Då var det Ribers som drev igenom en ackordsuppgörelse för att få ett skuldtyngt IFK på fötter. Efter det har IFK med Ribers och Beckne i ledningen gjort plusresultat åtta år i rad och de gamla skulderna är borta. Samtidigt som den sportsliga framgången kommit, med bibehållen sund ekonomi.

– Ingen har i och för sig kommit med erbjudanden som vi inte haft råd med, säger Ribers som i bandyförbundet är med i en rådgivande grupp kring konsten att hålla i pengarna.

– Min uppgift är att skapa en kostnadsmedvetenhet i klubben och få alla att dra åt samma håll, säger han.

Vad skulle IFK behöva?

– Fler ideella krafter. Och kanske till och med en anställd för ungdomsverksamheten. Vi behöver fler som jobbar överallt i organisationen.

Bo Ribers fokus är annars att få till den hall som IFK längtar efter och faktiskt står och faller med. Möten med både nya styret i kommunen och nya oppositionen har han och IFK-ledningen haft nyligen. För att hålla liv i hallfrågan. För IFK:s skull måste frågan leva.

Det dog lite när alla konstaterade att 190 miljoner kronor, som vårens förstudie kom fram till, var för dyrt. Nu är det ett billigare "vindskydd" som IFK försöker få gehör för hos politikerna.

– Vi jobbar för att börja bygga i vår. Vi kan inte skjuta på det i två-tre år, då har vi inget elitserielag längre. På sikt har vi sen inga ungdomar kvar heller. Det är en ödesfråga.

Håller bandyn på att dö ut?

– Nej, definitivt inte. Om det blir OS i Stockholm 2026 så kommer det att lyfta bandyn. Då blir bandy en OS-sport, säger IFK Motalas ordförande.

Varför ska en bandyhall prioriteras jämfört med annat i Motala?

– Jag kan inte gradera det, det får politikerna göra. Men Motala är en bandystad och bandyn behövs, säger Bo Ribers.