IFK Motala har dammat av Uffe Holmertz gamla slagdänga "IFK Motala go go go" som både introlåt och flitigt spelad kampsång. Jag har skivan, som gavs ut 1993 som en EP, hemma och vet dess sköna toner och även goa text. Det är en sång det svänger om och på tiden att den luftas.
Med det hittar jag kopplingen att det också var på 1990-talet senast som Sandviken inte var favorit i en seriematch mot IFK. 2019, dryga 25 år senare, hade oddsen jämnats ut på förhand. Saik har tappat slagstyrka, efter problem med framför allt ekonomi och organisation, medan IFK Motala byggt vidare de senaste åren från en roll som underdog.
Det såg man inte komma för fem-tio år sedan, när Saik prenumererade på minst semifinalplats i SM varje säsong och Motala harvade i andraligan.
Men det går att komma tillbaka och konkurrera, även med de mest spartanska förutsättningarna. Och det går också att falla även om man har de allra finaste och bästa förutsättningarna. Det är en av de stora häftiga sakerna, charmen, med idrotten, att det går att lyckas för den lille och den store kan också falla. Om IFK Motalas lag är i uppåtgående i Åshöjden-sagan, så är Saik just nu i de kapitlen där det är kris. Eller åtminstone nedgång.
Jag vet inte hur många blinkningar och pekpinnar om hallbygge jag fick av folk kring bandyn under den här hemmapremiären. Folk skulle överösa mig med argument för att nu, och gärna i går, ska det byggas en hall i Motala. Men lugn nu, jag är redan övertygad, en hall är bättre än utebana. Det är till de som bestämmer ni ska skicka argumenten. Till kommunen, företag eller IFK självt. De som ska bygga hallen.
Det jag skriker mig hes om tillbaka till er är hur man ska agera om hallbygget trots allt dröjer. Vilket det gjort i ett decennium. Det är en lång tid, jag vet, men det finns ändå ingen annan väg framåt än att borra ned huvudet och köra på ändå. Det är ungefär som en 50-åring som vid födelsedagskalaset får frågan om hur det känns att fylla 50. Ofta har ni hört svaret: Ja, det är ju bättre än alternativet.
För mig var det här en härlig bandy-dag där IFK Motala besegrade Sandviken. 3-0 efter en disciplinärt och defensivt prickfri insats. Hela laget ska ha rikligt med beröm, ett lag som uppenbart höjt sin status i elitserien. Jag såg ett hemmalag som kommit långt och som tillhör framtiden, till sköna toner av en svunnen tid.
